Funderingar

Ibland undrar jag varför jag finns här? Alltså om Gud finns så prövar han mig hårt!
Och när slutar man kämpa?
Hela tiden är det något som ska oroa mig.. Ta min energi och ge mig ångest. Inte samma ångest som riktig ångest, men ni vet ständiga oron för något..
Först var det maken, dotter, sonen, pengar och åter pengar...Nu när man kan släppa lite för sonen och maken kommer nästa sak.. Alltså allvarligt? När ska min kropp och hjärna få ro? Ständigt fundera på lösningar på olika problem som uppstår.

Känner att det borde vara min tur att få medvind, men när?
Förstår att inlägget blir konstigt för er som läser när man inte vet vad jag snackar om! Men jag måste bara skriva av mig..

Jag ser ibland ingen ljusning, fast jag är mest positiv och försöker hitta lösningar. Den här gången vet jag inte riktigt hur? Men tillslut kommer jag väl att göra det, även om det inte känns så nu...

Äh det blir väl bra tillslut trots allt!