Det kan ju vara så litet för den friska och oerhört tungt för den sjuka. Vi tänker ju inte likadant..
Den som är sjuk kan i värsta fall manipulera en att tro att allt är frid och fröjd men sitter i hemlighet med andra planer. Hur ska man då veta? Man vet inte helt enkelt. Man lever med ovissheten om vad som pågår i den andras huvud. Man kan glömma det i bland och slappna av, men då kan det också plötsligt göra sig påmint i en annan situation. Oftast när den som är deprimerad är riktigt dålig.
De mörka tankarna kryper fram och man blir medveten igen.
Hur orkar man? Finns ingen förklaring till hur man gör. Ingen mall, ingen som man kan ringa och fråga.
Man får bara försöka leva med det och stå ut. Vissa kan, andra inte...
