Vi kommer på återbesök till läkaren, maken mår inte bra..Läkaren börjar prata om arbetsträning, maken säger ja till allt, orkar inte göra annat. Massa möten med f-kassan och arbetsförmedlingen. Maken skaffar egen praktikplats. Det funkar ett tag. Ångesten blir värre och till slut tvingad han avsluta arbetsträningen.
Nya besök hos läkare. Hon föreslår arbetsträning på ett ställe för personer med olika problem/sjukdomar.
Vi träffar fantastiska människor. Vi känner mer och mer att makens läkare inte bryr sig längre. Hon skriver ut medicin och förlänger sjukskrivningar. Har hon förlorat hoppet om maken undrar vi?
Snart är det dags för maken att börja på nya stället. Ångesten ökar för honom.
Det man kunde göra på arbetscentret var: dator, snickeri, sy...Maken börjar undra vad han hamnat. Mycket grubbel...
Var är stödet till anhöriga??
