Nu är det inte längre jätte bra...Maken har fått en del tvångstankar som han tycker är jobbiga..Men snart är det dags för ett besök hos psykologen och vi/ han ska ta upp det då.
Tänkte på hjälp man som anhörig behöver. Man skulle önska man kunde söka någon form av bidrag som kunde stötta ekonomiskt..Man lever ju inte direkt flott när man är sjuk..Men på något sätt så behöver man inte det oxå, att oroa sig för ekonomin. Det gäller ju för alla som är sjuka. Kanske inte just barnpassning eller annan marktjänst är viktigast, utan att kunna klara sig ekonomiskt? Att aldrig kunna unna sig något extra hjälper ju inte till. Att skaffa träningskort kan tex. för vissa vara helt otänkbart, fika med vänner, gå på bio, äta ute ja det man kan tänka sig att andra kanske kan unna sig någongång, är ibland helt omöjligt för en sjukskriven person.
