Jag jobbade. Maken ville hem på permis. Jag var tveksam men maken och läkare tyckte det var en bra ide.. Ok sa jag, men min mag känsla sa något annat. Jag gick hem på lunchen, maken var ok. Kom hem sent, maken åker iväg utan att säga så mycket. Jag såg att det inte var helt ok. Han kommer hem efter en sväng till centrumet. Jag ser att han mår dåligt.. Han stänger in sig i sovrummet. Då fattar jag absolut att det är något fel. Han säger inget, jag frågar inget. Han låset dörren till rummet.. Jag går ut och ringer min mamma. Han kommer ut efter ett tag och är vinglig och sluddrig men han säger inget direkt. Han tar bil nycklarna och sätter sig i bilen, startar bilen sätter på musik. Jag tänker bara på att han ska köra iväg.. Vet ju att han tagit tabletter igen.. Säger till slut att mamma ska be min pappa komma. Han kommer, och vi försöker få maken öppna bilen. Han ligger bara och blundar, reagerar inte alls. Vi letar fram reserv nycklarna och lyckas öppna. Min pappa får ut honom och vi går in. Min pappa är inte glad... Får till slut reda på vad han tagit, ringer NOA de säger åk till medicin akuten på en gång.
Min pappa kör honom dit, han får ligga där hela natten. Sen kommer han tillbaka till avd. Sen blev han utskriven två dagar senare. Behöver jag säga hur det kändes? Hade samtal innan utskrivningen med hans läkare. Och han tyckte maken var redo att åka hem.. Vad hade då jag att säga till om? Inget!
Sen kom han alla fall hem och det gick bra fram till påsk helgen , då han mådde sämre igen...
